• Kryckhopp

    Kastat kryckorna

    16 dagar sen operation. Kan nog säga att jag kastat kryckorna för gott nu, aha.casino använde dem senast i helgen (bilden) men efter att jag tog stygnen i måndags känns det som det går snabbt framåt med foten. Kan nästan gå utan att halta, kan ha oknytna skor på mig och igår kunde jag för första gången gå nerför en trappa utan större problem.

    Träning har det inte blivit mycket av, bertil.casino sju stycken pass styrka sen operationen. Har testat lite cykel utan framgång och lite stakmaskin. Stakmaskin funkar bättre, 20 min utan problem igår så kan förhoppningsvis köra lite längre pass om några dagar. Vore ju skönt att komma upp på nån form av motionärsnivå vad gäller träningen.

    Annars är livet fint på Öfvre hälla, känns som man har mycket tid till ingenting när man inte tränar!
    Sitter mest hemma och sippar kaffe framför datorn. Antingen med jobb eller framför nån film.

    //Anton

  • weights2391

    Träningscomeback

    Idag pallade jag inte att ligga i sängen mer så blev tvungen att tvinga Oskar att köra mig till gymmet. Kändes rätt kasst i kroppen, lite groggy nästan men fick iaf till lite bra överkroppsövningar så det var väl kul.

    Efter passet känns foten mycket bättre, kanske fick lite cirkulation när man halta runt inne på gymmet en stund. Kastat kryckorna för kvällen så nu är jag på gång!

    Gjorde MR på vänsterfot igår också men får vänta till nästa vecka på svar, hoppas fan dom hittar nått så man kan börja helrenoveringen inför 2016 sen!

    //Anton

  • Uppskuren

    Igår gick jag då igenom livets första operation. Allt verkar ha gått bra, jag somnade in fint under narkos och har mått prima sen jag vaknade. Måste säga att jag är förvånad över att foten funkar så bra/smärtar så lite. Knallar runt hemma delvis på kryckor men får och kan gå utan dem också.

    Om någon är nyfiken på vad som är gjort så kommer här en illustration för att visa. Jag blev opererad för Accessory Navicular Syndrome på min högra fot. Det hela handlar alltså om ett medfött extraben som inte fyller någon funktion alls.

    AntonOPokt15

    Den röda markeringen är benet som är bortplockat. Enligt läkaren har nästan var tionde person detta ben i en eller båda fötterna men det är sällan som det ställer till några problem. För mig har det ju som sagt ställt till en hel del skit så nu känns det skönt att det är bortplockat! Vill du läsa mer om Accessory Navicular Syndrome kan du göra det här.

    Prognosen säger löpträning först om fem veckor så det finns väl inget att göra mer än att träna upp överkroppen inför vinterns skidpass. Räknar däremot med att jag kan kliva ner i bassängen någon vecka tidigare. Men först när stygnen är borta och såret läkt.

    //Anton

  • Ett sämre beslut

    Efter världscupens första runda på Tasmanien i början på Januari röntgade jag min högra fot som jag då hade haft problem med till och från under ett års tid. Tillsammans med ortopeden tog jag beslutet att inte göra något åt mitt extraben (Accessory Navicular) där och då. Grunden i beslutet var att jag inte haft några direkta problem sen i November förra året.

    Åtta månader har gått sen dess och jag kan bara konstatera att det där beslutet förstörde hela säsongen 2015. Problemen var tillbaka ett par månader senare och sannolikt har jag kompenserat för smärtan vilket till slut ledde till att även vänster fot gav upp i början på Juli. Höger fot opereras imorgon, vänster fot är fortfarande under utredning och magnetröntgas på torsdag.

    Totalt blev det bara 15 individuella tävlingar i år varav en sm-start på sprinten, fem världscuper, två SL-tävlingar och några småtävlingar. Svårt att hitta så mycket positivt från denna säsong då de flesta lopp har gjorts med smärta inför/under loppen med dålig träning i ryggen av samma anledning. Tar med mig min första topp tio placering i världscupen, en positiv fysisk känsla under sprint-sm och en långdistans på SL i Bjursås som räckte till en plats i VC truppen trots dålig uppladdning och med en kropp som var allt annat än pigg. Sista kanske låter konstigt men det gav ändå en indikation på att något finns där den dagen jag är bra tränad och det klaffar. Just det, kom 36a i totala VC såg jag med, tre placeringar bättre än förra året, alltid något!

    Kollar man på stafetterna så har jag gjort stabila lopp hela säsongen men inget extra någon gång. 3a på Rånäs, 2a på Stigtomta, 9a på Tiomila, 5a på Jukola, 2a på SM tyder på att vi höjt oss som lag och äntligen börjar hitta stabilitet. Känns bra och kul inför nästa år!

    Nu ska jag ladda för operation. Det gör man bäst med chips och läsk har jag fått lära mig av Oskar Lundqvist som precis flyttat in här på Öfvre Hälla. Han har rutinen sen sitt benbrott i början på säsongen så jag gör bäst i att lyssna på han.

    //Anton

  • IMG_2812-0.JPG

    Redo för VC

    ”Förberedelser är allt” sa någon till mig en gång i tiden och nog ligger det mycket sanning i den meningen. På onsdag är det dags för världscup över långdistans i orienteringens mecka, Halden.

    För första gången sen EM för ett drygt år sen har jag för en gångs skull kunnat träna precis enligt plan sista veckorna. Sen testtävlingarna, där jag med minsta marginal lyckades tråkla mig in i VC-laget med en kropp som kändes som den inte ville gå upp på högsta växeln, har jag fått in många bra pass.

    Några godbitar från senaste tio dagarna har varit en omlöpning av långdistansen från testerna i tävlingsfart, ett 21 km ”race” på stig, 2h myrdistans, 2:10 stig/väg distans, 4*10min stigintervaller, långa OL-intervaller 45min effektivt, 3*7min stigintervaller varav två stycken uppför Hornbergets brutala stigning. Nu ska kroppen få återhämta sig några dagar så bör det va bra fart på den tills på onsdag om jag och coach Vagnis har löst ekvationen rätt.

    Ska bli riktigt skoj att få springa en världscuptävling i Haldens fantastiska terräng!

    //Anton